Träning som livsstil.
Ibland sker saker i ens liv som rycker undan fotfästet. Saker man inte kan förutse och som är svåra att greppa. Jag råkade ut för en händelse som gjort att jag denna veckan inte har kunnat få kraft att träna. Idag packade jag en ryggsäck med sittunderlag och kaffe med fika. Sen promenerade jag till Slottskogen och satte mig på en bänk. Filosoferade, drack kaffe och åt mellanmål. Solen gör underverk med en trasig själ.
När jag kom hem ringde dietisten för tremånaderskontrollen. Vi hade ett långt och bra samtal då jag hade frågor om mängden mat i förhållande till att jag tränar. Jag känner inte själv att jag tränar för mycket, men det tyckte hon att jag gjorde.Jag kan förstå att man kanske tycker att det är för mycket om det är så att man inte tränar själv. Men om man pratar med andra som tränar så är det ju en livsstil som man tycker om och mår bra av. Jag var väldigt tydlig med att jag inte kommer att träna mindre, jag ville ha tips på hur jag ska tänka med maten. Äter jag för mycket/för lite? Enligt henne så äter jag alldeles för lite och vill att jag ska utöka maten en del. Även att jag alltid ska äta innan och efter ett träningspass.
När det gäller detta med att äta för fort så gav hon mig ett bra tips. Att jag alltid ska lägga ner besticken på bordet mellan tuggorna och på så sätt vinna lite sekundrar på det. Det var inte alls bra att jag äter så fort som jag gör så det måste jag verkligen arbeta på! När det gäller viktnedgången tyckte hon att jag inte alls skulle oroa mig över att vågen i princip står stilla. Hon menade på att jag kommer att tappa i vikt i cirka ett år, så det är inte bråttom. Men min lilla matmängd kan vara en bidragande orsak till att vågen står stilla. Ändå var mina minskade kilon som förväntat tyckte hon. Minus 26 kilo nu. Om tre månader ska hon ringa igen så får vi se hur det är då. Kändes bra att prata med henne och vädra tankar som jag har haft.
Ha det!
