Livsfokus.blogg.se

Dagarna går och för varje dag som går desto närmare kommer jag operationsdagen. Men det känns fortfarande långt borta, är mer än redo nu. Nu har jag nått målet med viktnedgången plus lite till och jag har en och en halv vecka kvar. Får se var det landar!

 

Dessutom letar jag efter material på nätet som kan vara intressant att läsa. Just nu har jag läst ett examensarbete från 2014 som tar upp Hantering av livet i samband med att genomgå en Gastric bypass-operation. Den är gjord utifrån bloggar som handlar om gastric bypass och tar upp tiden innan operation och tiden efteråt. Det är väldigt intressant, för det är svårt att föreställa sig hur det egentligen är.

 

En del som handlar om reflektion var särskilt intressant för mig. Jag är ganska klar över min anledning till att jag började blogga om min resa, och examensarbetet tar upp precis det jag själv har tänkt. Att jag främst bloggar för min egen skull och att jag igenom bloggen reflekterar över min resa och stegen jag tar. I arbetet kan en läsa att de som gjorde det i sin blogg tenderade att misslyckas i mindra skala på grund av reflektionerna som hela tiden gjordes. Detta tror jag är en avgörande sak för mig själv. Om jag inte hade haft bloggen och inte haft ett tänkande kring vad jag gör och varför jag gör det så skulle jag vara sämre rustad inför alla olika etapper i min resa mot en bättre hälsa. Studien tar upp att de som förde en vag dialog med sig själva tenderade att skylla sina misslyckanden på yttre faktorer. En intressant vinkling på frågan om varför resan ser olika ut för alla.

 

Socialt stöd är oerhört viktigt. Jag har stöttning från både familj, vänner och kollegor. Det är inte alla som har det så bra, det inser jag. Sen är det ett faktum att jag också har fått negativ respons från människor i min närhet vilket förvånat mig oerhört, även vårdpersonal har kommit med oerhört dumma uttalanden. Om jag inte hade varit den person jag är, om jag inte hade haft en stor självkänsla eller haft lätt för att låta andra människors åsikter rinna av mig så skulle jag säkerligen mått väldigt dåligt och kanske till och med ifrågasatt mitt beslut. Nu är jag tillräckligt gammal för att veta vad som är viktigt i mitt liv och hur jag vill att det ska se ut för att låta andra människors åsikter klistra fast sig hos mig. Det är jag oerhört glad över. Följ gärna länken högre upp i inlägget och läs, det är absolut intressant.

 

Igår hade mina barn och barnbarn julbak tillsammans. Jag var på plats för jag ville inte missa detta tillfälle att umgås med alla mina barn samtidigt. Det bakades pepparkakor och lussekatter, åts snacks och alladin-choklad och dracks glögg. 

 

Det doftade underbart men det gick väldigt bra för mig att sitta med trots att doften var i det närmaste förförisk. Men sedan när jag kom hem på kvällen, då helt plötsligt blev det jättejobbigt! Kände en hunger och ett sug som inte var av denna världen, men jag stod emot och gjorde en kopp pukka-te och red ut den stormen. En klarar mer vad en kanske tror!

 

Ha det!