Viktigt att påminna sig om förbättringarna som skett.
Som jag tidigare har skrivit så händer det ingenting på vågen. Jättekonstigt tycker jag. Har ökat mina portioner och går inte upp i vikt av det så jag tänker att jag fortsätter som jag gör. Mätte mig häromdagen och då har det ändå hänt lite på måttbandet. Alla mått visade på minus och på 4 månader har omfånget blivit hyfsat mindre.
Letade fram ett foto som är taget för ganska exakt ett år sedan och jämförde med ett jag tog i veckan. Med tanke på att jag gick upp ännu mer i vikt förra sommaren och hösten så känns det som att jag var en helt annan person då.
Kom att tänka på hur min hälsa var under större delen av förra året. Jag kunde inte gå långa sträckor, jag svettades ymnigt hela tiden och jag var alltid högröd i ansiktet. Jag visste i och för sig inte då att jag hade astma, så det bidrog ju mycket till hur jag mådde. Men förändringen som jag gjort sedan december månad är helt fantastisk! Inga svettningar (förutom under träning), kan andas och ta djupa andetag. Konditionen är på topp om jag gör en jämförelse. Fy vad jobbigt det var! Jag skulle nog rekommendera alla som är överviktiga och som inte mår bra i det att göra operationen för sin egen skull och för att få en bättre livskvalité. För det är just den som är viktig i sammanhanget - livskvalitén.
Jag har fått så mycket av mitt liv tillbaka, och jag ser fram mot hur mycket bättre jag kan må. Jag ser fram mot att kunna springa till exempel. Har börjat träna på det. I flera veckor har jag stått på löpbandet och sprungit i 1 minut, promenerat 2 minuter, sprungit 1 minut osv. Nu i veckan sprang jag i 5 minuter, promenerade i två och sprang i 3 minuter till. Det låter kanske helt befängt att vara glad över det, men i min värld är det som att sätta ett rekord. Nu är det inte längre min kondition eller andning som sätter käppar i hjulet, det är mitt högra knä som inte vill vara med riktigt. Det gör att jag tar det långsamt, det får ta den tid det tar att komma till mitt mål - att springa i 20 minuter.
Ha det!
