Dåligt samvete.
Det är inte klokt vad det är lätt att få dåligt samvete! Jag kommer att arbeta på ett sätt denna veckan som gör att träningen kommer att bli lite mindre intensiv. Så måste det få vara, men nu har kroppen vant sig vid att få sitt på gymmet och det genererar ett dåligt samvete. Idag hade jag tänkt att jag skulle gå till gymmet tidigt, men tog mitt förnuft till fånga och låg kvar i sängen. Jag ska arbeta sent idag och sen vara uppe tidigt imorgon och då behöver jag även vila för att energin ska räcka. Men det är svårt att få in detta med balans i skallen! Det gäller att anpassa efter hur dagarna ser ut och inte jämföra med andra veckor då det är lättare att få in träningen.
Just nu står allting still. Vågen rör sig inte och mina mått är desamma som för ett par veckor sedan. Det får vara så. Är övertygad om att kroppen börjar släppa ifrån sig övervikten snart. Även om vikten inte är det som står i fokus så längtar jag ändå efter varje gram som jag går ner. Varför? Min plan är att kunna springa till våren. Nu orkar jag bara springa i korta intervaller, och det beror inte på min kondition längre. Nu är det vikten som gör det omöjligt. Så jag når mitt mål när kilona försvinner.
I helgen har jag gjort matlådor. Jag hade inte förberett några i förra veckan och jag tyckte att det var extremt jobbigt! Känns skönt att fylla frysen med mina lådor. Gjorde köttförssås med nudlar till. Jag har alltid 100g protein (i detta fall 100g köttfärssås) och 50 g kolhydrater (nudlar). Det blir sjukt mycket nudlar när det är 50 g!

Gott var det iallafall! Har gjort andra lådor med ugnsstekt lax, gröna ärtor, blomkålsris och spenatstuvning och åt det även till middag igår. Kan med lätthet säga att jag lade upp alldeles för mycket på tallriken och orkade naturligtvis inte äta upp allt.

Ha det!